Idag är det 47 dagar kvar innan jag påbörjar min hemresa till Sverige, och trots att jag valde detta själv så snurrar mina tankar i massor. Ångesten börjar krypa fram inom mig. Inte bara för att jag kommer lämna det landet jag drömt om så länge, och kanske aldrig får en ny chans att komma tillbaka till, men också för att när jag landar i Sverige igen så kastas jag tillbaka in i verkligheten. Jobb som måste sökas, bostad som ska hittas, skulder som ska återbetalas, och mitt i allt detta, depressioner som måste genomgås! Jag längtar hem, men jag vet att jag kommer längta tillbaka hit till Tokyo när jag väl lämnat det.

Här har jag fått uppleva så mycket på så kort tid! Jag har fått lära mig att ta hand om mig själv, lita lite mer på mig själv, byggt upp mitt självförtroende. Innan jag kom hit gick jag alltid med blicken i marken, men nu går jag allt oftare med blicken framåt, jag ser mig omkring och bryr mig mindre om vad folk ska tycka eller tänka om mig!

Det är så mycket jag saknar med Sverige, men det finns så mycket som jag kommer sakna med Tokyo. Bara att höra tågen som susar förbi mitt sovrumsfönster var 10:e minut, bara 100m bort, är något som gör mig nöjd, glad och lugn! Tanken på att komma tillbaka till tystnaden i en liten by eller mindre stad skrämmer mig lite!

Trots att jag avskyr att det är så mycket folk här, så kommer jag sakna Tokyos storstadsbrus!